AAARRRRGGGHH!!!!!

Okej, jag vet att nu när det har varit första dagen i skolan så ska man skriva om hur fantastiskat det var med att träffa alla vänner igen och hur jobbigt det kommer bli att gå upp tidigt igen, men det vill inte jag...

Så här är det! Igår skrev jag ett fantastisktinlägg med både ett känslomässigt och emotionellt djup, det var fantsatiskt, imponerande, storslaget och riktigt riktigt bra! Men i andan av min vanliga otur så raderades det när jag skulle posta det och jag, mitt dumma nöt, orkade inte sätta mig och skriva om det... istället bestämde jag mig för att skälla ut min dator, som om det var hennes/han fel! Håhå jaja, ni skulle sett mig. Ialla fall så handlade i huvudsak det inlägget om hu mycket jag bara ville stanna kvar i sängen och inte göra nånting  så på det stora hela missade ni nog inte så mycket, men nu ni!! Nu ska det hända grejer, nu ska vi skriva lite om MIG!!!

Jag är lustig jag, det finns så många historier att berätta och de flesta skulle nog kunna få mig att bli incheckad på hotell 3 S om det vill sig illa. Nu är ju bara frågan vad vi ska börja med... Hmmm... Vad sägs som det här:

Detär inte lätt att vara mig (nu börjar det riktigainlägget btw), inte lätt alls, jag går genom livet och alla ser bara en supermegafoxyhot, asgrym tjejsom verkar glida genom livet... Tja, det kanske kan vara sant (blink blink) men alla har vi våra problem. Familjeproblem är inte ovanligt i tonårsfamiljer men vissa har det värre än andra. Man kan bli sexuellt antstad eller misshandlad både fysikst och psykist. Hur som haver så är det inte det jag syftar på just nu, Jag menar BLÅMÄRKEN!!! Jag älskar blåmärken, mestför att de visar att jag gör något och inte bara sitter still hela dagarna som min mor hävdar. Jag vet inte exakt varför  jag tycker så pass mycket om dom men jag gör det i alla fall... Nu sitter ni säkert och tycker, fan vad trög hon är... om man bara sitter och skriver på sin blgg hela tiden så får man ju knappast några blåmärken, jösses det tar tid att skriva... vi kallar dom blåisar istället... Nåja jag kan bevisa motsattsen, en dag för länge sedan i januari så blev jag knuffad på en engelska lektion av en liten pojke som heter Per, jag trillade baklänges... kanska bör tilläga att jag har extremt dålig balans men det tar vi någon annan gång... tillbaka, jag slog mig i kateden och efter bara en timma sp var jag blå på hela överarmen där jag slagit mig... lite roligt eftersom jag inte kännde något... det är också en sak vi tarvid ett annat tillfälle, jag har en utomjordiskt hör smärtgräns... jag menar, jag vet ju inte eftersom jag alltid har haft det men folk som känner mig och har jämfört med sig själva säger alltid att jag inte är normal, när jag var liten så hängde jag och lekte i elstängsen utan att känna stötarna... tro mig de var på... hoppsan, ni fick det visst förklarat där i alla fall. Nåväl, det där blåiset på min överarm gick från min armhåla ner till armbågen och Per kunde inte titta på mig pga skuldkännslor, lungnaste veckorna jag haft på länge... förlåt Per.. det var elakt! Det enda negativa var att jag inte kunde se själv... fnys!!

Men oj, jag hade tänkt skriva lite om min smärtgräns oh hur jag misstänker att det har satt sig på min hjärna efter alla stötar jag fick som barn, eller kanske lite om hur konstigt det är att jag som är den kortaste smurfen i sverige med mina korta lemmar kan ha så dålig blodcirkulation att jag ständigt är blå, eller lite om alla gånger jag har trillat på offentliga plater och gjort bort mig... men ióm jag inte hade skrivit allt det här så hade jag kanske kunnat skriva lite om något av det... AAAARRRGGGGHHHH!!! Jag blir så trött på mig själv ibland... Suck!... DubbelSuck!!... TrippelSuck!!!....

Nåja nu hoppas jag att det är många som läser det här och att ni tycker om det, vi ses igen samma tid, samma kanal! Eller samma tid blir det nog inte, men samma kanal blir det garanterat, ni borde ha ensån däe favorit-länk till mig och kolla upp det 2-3 gånger om dagen eftersom jag måste öka tittarsiffrorna och det kan bara ni hjälpa mig med... Vad jag försöker säga är tack för mig men om jag inte hade skrivit en massa nonsens nu på slutet så hade jag säkert kunnat skriva lite till om mig och mina fantastiska sidor... SUUUUUUCK!!!

Så nu sitter jag här igen... jgág vet inte riktigt vad det är som får mig att hela tiden gå in här och lägga tid på helt betydelselösa inlägg utan något synligt djup över huvud taget men jag antar att det är ett slags sätt att lätta på dit... asså inte som att gå på dass eller så... Tro det eller ej men de flesta gångerna jag skriver ett inlägg sitter jag och hatar mig själv i en halvtimme innan eftersom jag dels inte orkar, dels inte vill och dels tycket det är skitskoj!! När man väl har satt sig och börjat skriva så kommer ju problemet med rubriken... Idag var jag så trött att jag inte ens orkade komma på något bra och det kanske är tur eftersom det inte är särskillt ofta som jag håller mig till ämnet jag har tänkt mig i början! Jag har läst en del bloggar på senaste tiden och fokuserat på vad de handlar om och komfram till den chockerande nyheten att jämfört med dem så är min lilla blogg är skit... den handlar helt enkelt inte om någonting... lite som mitt liv... Jag skulle kunna säga att det är lite som en dagbok, men då skulle jag vara tvungen att skriva dagbok så mycket oftare och det är mycket jobbigare än att skriva blogg så...

Nåja! Tillbaka till livet och mina asgrymheter!! Igår kom jag hem från Götet efteratt ha varit där i 3 dagar med Carro, vi gick på Lisseberg (liseberg??)... det stora nöjesfältet med kaniner... och jag är sjukt stolt över mig själv, igen!!! Jag kan vara en riktig liten fegis ibland... missförså mig inte, jag kan fortfarande åka mer än vissamen jag har mina gränser... en av dom gränserna var fram tills för några dagar sedan höjdskräcken och de övriga versionerna av fritt fall. Jag tycker inte om höjder helt enkelt och det kan de flesa  hålla med mig om att det är helt naturligt. Det finns en annledning till att vi har skulderblad och inte vingar! Efter mycket om och men så lyckades ju carro lura upp mig i djävulsmaskinen och jag har nog aldrig varit så rädd, som jag var de första 2 decimeterna upp i luften... Jag vet, helt sjukt va?! men på något sätt så märkte jag inte hur jag sakta blev mindre rädd utan fortsatte att mordhota carro som satt och grät (?) jämte mig. Näman sedan släpptes ner i tomma intet och vi förberedde oss för att krossas mot den hårda ytan som kallas jord så kännde jag ingenting i magen, inte det minnsta lilla pirrande. Det var somm att jag hade fisit ut att fjärilar när jag satt där upp och skrek att jag skulle döda carro om vi överlevde... den kännslan gjorde att jag började gapskratta och jag skrattade i säkert en halvtimme, folk trodde nog att jag gick på något... I alla fall så va det inte slut där utan att vi skulle upprepa hela prosseduran en gång till men den här gången skulle vi åka den fruktade, den livsfarliga, den... ja vad som nu kan vara värre.... I alla fall så var jag så rädd den här gången att jag nte ens vågade säga nånting till Carro, hon i sin tur satt och drev med de som satt jämte henne och verkade hur lungn som helt smatidigt som jag i tysthet gick igenom mitt testamente för att se om jag glömt något... men av någon annledning känndes det inget i magen den här gången heller! Peuh vilken lättnad, och jag är fortfarande sjukt stollt över mig själv. Men Carro är fortfarande sur eftersom jag inte ville åka uppsvinget med henne... men jag tycker inte om att gunga på en vanlig gunga, hur ska jag då klara av den...? Det finns liksom en annledning till att huvudet sitter åt ett håll, det är för att man ska röra sig framåt inte bakåt.! Ska man baåt så vänder man sig om och då går manframåt i alla fall!!! Tänk på det nästa gång ni ska backa, vänd er om så ser ni vart ni går!!!

Klart slut!

Tjolavippen allihopa!! Jag hade tänkt skriva om hur jobbigt jag kommer ha det senare ikväll och samtidigt beklaga mig över min brist på inteligens när det gäller stavning samt det faktum att min svenskalärare kanske hade en poäng när det gäller att jag inte förtjänar ett mvg men nu ska jag berätta en liten finurlig sak före allt det där ilnads viktiga dravlet.... Jag har precis varit inne på Fejan och svart på en massa saker som mina typ 8 miljoner vänner har skrivit till mig, Jag är otroligt populär förstår ni... eller inte... i alla fall så såg jag uppe i ena hörnan påmin lilla dator närjag var fullt upptagen att verka viktig att det stod att jag skrev något på FB precis den här dagen för exakt ett år sedan! Det var att jag skulle till lisseberg följande dag.... när jag läste det fick jag en liten deja vu-kännsla eftersom jag inte fattade att det var förra året jag skrivit det utan trodde att jag hade gjort det bara några sekunder tidigare och jag hade inget minne av det... det otäcka är att imorgon ska jag upp till gamla goa' Göteborg och gå på lisseberg, eller om det blir på tisdag, inte bestämt än. Men inser ni vilken chock jag fick, en miljon tankar flög genom huvudet om att jag börjar bli gammal, senil, alzheimers,, post-trumatisk deppression, minnesluckor, besårende men efter för många huvud skador etc.!!! Jag sattbara och stirrade i säker 10 sekunder innan jag fattede att det var förra årets inlägg, möjligt vis för att jag inte kan svenska, och där är vi till baka på huvudämnet igen!! Lite pinsamt var det när mina vänner komenterade på facebook hur lla jag stavede och jag läste de två meningarna som man ser här och hittade 13 stavfel... illa mycket illa!! men nu sitter jag här och försöker skriva bra men orkar på samma gång inte ändra något eftersom jag vet att de flesta kommer örstå mig i alla fall, jag resonerade so att alla är inte perfekta... även om jag är jäkligt nära!!!  Typ idiotiskt nära, så nära att ni inte vill vara så nära-nära!!! MEn jag är lat... så enkelt är det... jag orkar inte sudda ut en bokstav eftersom det räver 3 extra knapptryckningar och det kan var så otroligt jobbit på en dag när man inte orkar!!! På min senaste fotbolls träning var det några 94-hgrabbar kvar på planen och spelade boll, plötsligt kom en av deras bollar rullade till mig och dom ropade åt mig att passa tillbaa den, jag gjorde det såklart, men den bär lilla känslan av att "ÅÅÅÅH! Måste jag ?! Det är ju så jobbigt..." hann fastna i huvudet... det kan jag inte förstå heller... jag har varit bortafrån fotbollen i 2 veckor och dete nde jag har gjort är att göra lite situps då och då!! Ändå så blev jag uttagen till matchen ikväll!!! hur tänker dom nu då?! Jag är inte bra i vanliga fall... hur ska det gå nu?? jag kommerinte kunna gå i morgon!!!!! tur att man ska sitta i en bil till GBG då!!!

Livet kan var svår iblan', särskillt om man heter Mikaela Dahl!! Jag har det inte lätt jag... jag får ta i tur med alla de vanliga tonårsproblemen somm alla flickor i min ålder och jag måste leva mitt liv, saamtidigt som man ska planera hur framtiden kommer se ut... Vad jag vill komma till är att jag inte är bra på sånt!!Jag kan knappt stava till planera, ännu mindre göra det! Jag menar pressen att välja gymnasium hade tagit kål på mig om jag inte hade sagt till mig själv när jag var 5: " Mickis! Du ska bli vetrinär!!! Du ska ta hand om och göra sjuka djur friska!!" Det enda problemet var ju att jag inte har någon som helst hand med djur... detycker säkert om mig och så och jag älskar att vara med dem men det är ngt som inte stämmer... typ något radioaktivt radon som sitter som en bubbla runtmig eller nåt i den stilen... Jaja poängen är att jag fick byta mål, istället valde jag kirug men detkanske inte heller är så bra eftersom jag tror att jag har för mycket medkännsla (?) kan låta konstigt för dom som känner mig men jag ska förklara!! Det hela började en dag i tidernas begynnelse, innan jordskorpan svalnade, dinusaurierna vandrede omkring utan koppel och nån snubbe som kallade sig Jesus sprang omkrig på vattnet... Nåt i den stilen, min mor och jag satt och tittade på ett sjukhusprogram på tvn eftersom det kunde vara bra träning inför min framtida karriär som superexpertneurokirurg (...) när dom zoomade in på en liten flickas tå!! En tå av alla lemmar... Den här tån var i alla fall blå eftersom hon hade tappat en parkbänk på den, fråga mig inte hur hon lickats med det men på nåt sätt så!! Ni vet den här obehagskännslan man får om någon skadar sigoch man vet hur ont det gär och så!! Föreställ er den typ x10 samlat i samma tå!! Det hela slutade med att jag svimmade i alla fall.... Vilken super-dunder-kirurg va!? Så nu vet jag inte vad jag ska bli och jag tror inte jag vill veta det heller... jag vill vara liten hela livet!! Allt är mycket lättare då... tänkefter på er egen barndom pch se om det inte är bättre att vara liten!! Jag ska skaff några piller att knapra och sedan säga den där ramsan som pippi lärde oss, Jag vill aldrig bliva stur!! 

jaja som ni ärker kan jag inte planera någet vidare och det gör det väldigt svårt att komma på vad jag ska dela med mig till er alla... Tror inte att det här är så intressant heller men.... MEN FY!!!!! Det här blir ju inte alls kul att läsa... Nu slutar vi för dagen ;) Tjingeling!!!

Å just det... det var ju det jag skulle säga!!! Nu är jag äntligen till baka i Rottne och min alldeles egna säg igen!!! Det finns inget på hela jroden som går upp mot den kännslan att vakna i din egna säng efter 2 veckor på en planka!!! 

Hejsan hoppsan allihop! Jag ber först och främst om ursäkt för gårdagens inlägg och säger till mitt försvar att det skrevs tidigt på morgonen efter att vi kommit hem till Sverige och jag var fortfarande sur på allt vad Danmark heter. Nu, efter 2 hela dagar tillbaka, varav den sista spenderats till större delan med lillkusin som inte är så liten längre uten ska bli storasyster snart... (Hoppsan, tillbaka till ämnet).. nu mår jag mycket bättre! Tackar som frågar, eller tänker... ellervadni nu gör... Ialla fall, jag har handlat mycket här i kristianstad.. eller i allafall 2 saker!!mpuls köp är alltid bra, man har liksom inte tid att ångra sig och sedan kan man gå resten av livet och vara glad för just det där du köpte! I mitt fall innefattade det en skål som jag inte kommer kunna annvända förens jag flyttar hemifrån (vilket blir om ganska precis 2år) och ett par skor till... förstår inte hur jag har tid att annvända dem allihop men på ngt sätt lyckas jag!! Jaja, just de här skorna gjorde mig extra gladeftersom jag skulle köpa dom för 49 kr, det e ju riktigt billigt tyckte jag och tog upp plånboken, en illorange liten väska btw, och skulle betala med kortet, stod där i min alldeles egna lilla värld och tänkte på hur otroligt snygg jg kommer bli i mina nya skor. när jag väcks ur mina små fantasier blir jag om möjligt ännu gadare eftersom jag bara behövde betala 25 spänn för de små tyghögarna. kan det bli bättre eller, Svara inte på det föresten, jag vill inte veta...

Hmmm jag hade inte tänkt skriva så mycket idag men jag måste ju i lla fall beskriva mitt sätt att skriva på, jag har fåt måcket beröm (antagligen för att ingen vågar säga någt annat) för min skrivteknik och jag måste säga att jag är rätt nöjd med den *blåser upp mig och tittar låååååångt bort i fjärran*!!! Hemligheten ligger i att jag bara skriver vad som kommer fram i huvudet... det gör att det kan bli lite hoppigt en det kommer nästan alltid en överaskning och brukar bli kul!! För att lyckas riktigt bra med det tror jag att man måste vara lite Wild and Crazy, eller som i mitt fall det fulkonmligt totalt sinnesrubbad!! det här låter sästan som en självhjälps kurs men det rekomenderar jag er inte att ta av mig.. för er egen skulla altså... lite som om jag skriver ut en receptbelagt medicin och beskriver hur ni ska annvända den ... I alla fall, ett exempel: nu tänker jag på en banan... vad som mer kommer upp då är en dröm jag hade en gån där jag blev jagad av en stor gul banan med huggtänder, det var en mardröm... jag hatar gula bananer (äter bara gröna) nu skulle man kunna beskriva det lite mer utförligt och så har du en klassisk Mickis!!!

Nu kommer alla tro att jag är galen igen och de kommer ha helt rätt i det!!! Klart Slut

Kära tittare medresenärer och övriga fårskallar som frivilligt läser det här, jag vet att jag skrev på facebook att jag skulle vara kontaktbar via min lilla blogg och fejjan. Desvärre räknade jag inte med att danskarna var helt j***a dumma i huvudet, här går man och tror att man har fixat allt i Sverige vad gäller ens kontakt hem och så men (det kommer alltid ett men) det nya abonemanget som skulle funka skitbra och nästan bättre "på andra sidan" krabbade och ville inte med sig, det är okej eftersom jag ändå knappt snackade med någon... men internet kan jag inte förlåta!! Där sitter man i 9 dagar i en rullande plåtburk på hjul, no shit Scherlock, med familjen som de end men kan prata med samridigt som det enda man kan tänka på är vad som är bra saker att skriva här... Suck!

Jaja, men nu ni! Jag har gått tillbaka lite och tittat på min engen blogg och vad som verkar vara mest intressant och älskvärt och fick fram att det som verkade vara mina problem som var bäst... hmmm... vad säger det om er?! AHA!!! Ni är sadister allihop!! så nu när edet var löst så kan vi gå tillbaka til samtalsämnet, jag kan inte skriva om problem hela tiden, hur mycket jag än skulle vilja det men så är det bara...det går inte att älta sina problem på er hela tiden så nu ska jag berätta om det roliga med Danmark!

Danmark är som ett väligt litet land med flera närliggande öar som tyvärr är tillräkligt stora för att allt för många ska bo på dem det är inte svårt att lista ut vad som är huvud attraktionen i hemmen när man går in på vilken vanlig butik som helst, vi säger inte netto för det är så vanligt här, men Reme 1000 det ni! Man tar ett steg innanför dörrarna och det första man ser är en stor pall med ÖL. Jag skulle inte säga något i vanliga fall eftersom jag vet hur det är i danmark men i det här fallet var pallen med öl på fel sida kassorna, asså de stod precis vid ingången/utgången och det tyder ju bara på att Danskarna får alldeles för mycket sprit, det gör att alkoholen är så vanlig att det inte ens är skojmed det längre. Jag måst medje att det här första inntrycket var roande men resten av färden var en katastrof... för en familj som i vanliga fall springer igenom ett netto eller Lidl på 10-15 min så tog det oss 20 minuter att komma bort från fruktavdelningen, vi fick dra bort min mor och syster med våld för att kunna komma vidare, och då hade vi inte ens kommit fram till spriten en HÖRRNI!!! Det var helt sjukt... När vi kom in började en kille som jobbade där städa och jag sa till pappa lite på skämt att han kommer vara klar innan vi kommer härifrån, gissa vad, det blev så och inte med lite heller...  Men hoppsan!! det blev ju lite problematiskt i alla fall, hmmm jaja jag drar helt enkelt till mig problem så det är bara att inse!!

Ni  vet att vi alltid tycker att alla andra skaninaviskaländer och dess invånare är fullkomligt inkompetenta och det kan mycket väl vara en felaktig sak att tycka och mycket elakt och i det här specifika fallet med Dannskarna så är det här specifika sättet att tänka HELT... SANT!!!Och jag är nästan 90% säker på att de tycker samma sk om mig. Nu tappade jag bort mig... tog en frukost paus och är helt off just nu så vi får väl säga att det var allt för den här gången!