Så jag har skapat ett beroende... Jag vill inget annat än att skriva på min blogg! Vilket jag gör just nu.... Men det är inte lätt att göra så när man bara har en mobil att skriva på... Det blir bara ännu svårare när internetet på mobilen är såååååååå långsamt att man bara vill kasta ut mobilen genom fönstret.... Problemet är att då skulle jag vara tvungen att hoppa efter den för att rädda den... Jg klara mig inte utan min mobil!

Även där har vi ett ofrivilligt beroende som bildats under tiden... De här sakerna bara smyger sig upp på en gör de inte?!? Jag blir lite... Jag vet inte....

Sen finns ju det önskade beroendet av träning.... Jag har inte tränat regelbundet på över ett år men nu har jag äntligen tagit tag i min överskottsenergi och börjat träna mer. Jag menar mycket mer! Jag har börjat springa, tränat styrka och även börjat gå på olika former av gruppträning! Det finns ett "gym" här i Växjö, ute på norremark, där de bara håller i gruppass! Jag har börjat gå på ngt som heter sh'bam! Riktigt roligt! Man typ dansar i en hel timme! Sjukligt!!

Meeen jag har ju inte kommit in i det där härliga träningsbeeoendet än... Det har ju trotts allt bara gått en vecka med stenhård träning, några veckor om man räknar de få veckor med ett träningstillfälle om veckan!

Jag vill komma i form till sommaren! Jag menar riktig form, typ megamuskler i en fantastisk kropp!

En gång för länge sedan startade jag den här bloggen för att kunna tömma all min ilska på världen på ett offentligt ställe med så lite risk som möjligt för att spilla blod. Snart insåg jag att mina försök att lätta på mina aggressioner inte enbart delades med folk över hela världen, eller åtminstone det lilla antalet som faktiskt var villiga att läsa det fullkomligt värdelösa textraderna jag spottade ut i ren och skär ilska på mänskligheten, utan även mina föräldrar. Denna insikt gjorde det lite svårt för mig att fortsätta spy galla över mitt liv eftersom jag har likt så många andra tonåringar före mig, vissa problem som grundar sig i just familj och föräldrar. Hur skulle jag med gott samvete kunna fortsätta skriva precis så som jag ville?

Nu, lite drygt ett och ett halv år senare skiter jag i vad mina föräldrar tycker om det jag skriver här. Jag skiter i om allmänheten tycker jag är en idiot och jag skiter framförallt i om det finns folk som inte tycker om det jag skriver! Det är ert val om ni vill läsa, inte mitt! Även om det här med bloggar kan bli väldigt beroendeframkallande vad gäller besöksstatistiken....

I alla fall så har jag lite att säga världen och jag tycker att den ska lyssna på mig! Jag har en kille i min klass som tycker om att skämta, och det är inte ens bra skämt. Det finns en nyligen upptäckt gener av skämt som grundar sig på att förnedra en persons mamma, de så kallade "Din mamma-skämten". Det kan vara förolämpningar som att peka på ett 10-siffrigt nummer och säga "det är din mammas BMI!!" och sedan avsluta med ett utdraget ooooooohhhh!!! Jag har aldrig förstått det roliga eller förnedrande i detta. För det första, om man vill dissa en person bör man inte rikta det till någon annan person och för det andra är det inte okej att snacka illa om en persons familj! Jag har verkligen inte de bästa förhållandena till mina föräldrar, tvärt om, jag flyttade hemifrån för att slippa ha med dem att göra men det ger inte någon rätt att förolämpa dem. Den här killen i min lass tror att han har det så hemsk meden mamma som inte låter honom gå ut och festa när han vill, han tycker hon är alldeles för kontrollerande! Men det är också det enda hon säger stopp för, det och möjligtvis ett och annat lan. Personligen hade jag tyckt att det var himmelriket, han har det inte alls hemskt, han har en mamma som bryr sig om honom och som inte vill att han ska vara stupfull 24/7. Vad är det för fel med det? Jag skulle kunna kontra hårt med att mina föräldrar sa åt mig att springa 30 minuter då och då för att jag "börjar bil lite rund"... vad är det liksom?! DU HAR EN DANS PÅ ROSOR I DITT HEM!!!!

Men bara för att han tror att han har det så hemskt ger det inte honom någon rätt att trycka ner eller förolämpa min mamma, jag kan vara förbannad och arg och hata henne men jag uppskattar ändå inte hans försök till att skämta FÖR DET ÄR INTE ROLIGT!!!!!

Är det så svårt att inser?!? Jag hatar sånt...