Oh boy!

Det här var ett tag sedan, jag känner verkligen ända ut i fingertopparna hur ovant det är för mig att skriva på mitt lilla personliga, sociala nätverk. Grejen är att jag har varit sjukt lat i x antal månader och sen insåg jag att det snart är ju och då kom jag på den briljanta iden att göra min egna lilla julkalender här på internet så att alla kan ta del av min fantastiska och asgrymma uppvärmning för den bästa högtiden på året!!! Det hade väl vatt fint?!

Tyvärr glömde jag bort det och hux flux var det den 8e december och det kändes om om det var lite väl sent att börja med en julkalender när man snart inte ens fick skicka julkort längre....

Sååå, istället väntade jag tålmodigt och hatade mig själv i 2 veckor och nu till sist sitter jag här och ska guida er genom min jul!!!

Det hela börjar på julaftons morgon när man vaknar av en änglakör och studsar upp ur sängen! (änglakören är nog egentligen bara i mitt huvud men jag får vara galen på julen) sen river jag fram presenterna ur min julstrumpa och springer upp för trappan för att riva ner paketet på paketkalendern. pappret flyger av och jag kaster bort mina nya saker i ivern att titta på granen som står där i full glans! Mamma säger att nissarna kommer till vårt hus för att vi har varit så snälla så det hjälper oss alltid med pyntet natten innan jul... -.-' det här är inte friskt... i alla fall så kommer frukosten, sista minuten-städandet, duschen och sminkningen strax efter granen och sen till sist äts julmaten vid 13.00.23 för att kunna äta så mycket som behövs för att det inte ska va rester fram till påsk har man strategiskt valt ut ett par rymliga byxor. Vid 15.00 börjar Kalle Anka så naturligt vis sitter hela familjen (Felicia, jag och Grace) framför tvn med fötterna uppdragna i soffan kl. 14.25 och skriker åt människorna att komma ner snart, ingen kommer. 16.00 är det dax att vänta, och vilken väntan sen! tomten kommer oftast runt 17.00 och vi sitter alla med näsorna upptryckta mot fönstrena under tiden. När tomten har kommit och delat ut ett fåtal julklappar försvinner morbror Pier mystiskt och ersätts av en gigantisk nisse som själv roffar åt sig alla Piers julklappar! När julklapparna är slut rivs allt papper sönder och tillslut badar man i ett virrvarr av presenter, kartonger och papper/snören. När allt är städat bjuder morfar på hemmagjord tomtegröt och sen sticker alla hem till sig! Man sitter och leker lite med sina nya saker innan man går och lägger sig igen för dagen efter ska man till Farmor!

I år blev det i inte så för farmor jobbade så hon orkade inte men det löste vi så bra med att hålla till hos mina kusiner i Sandsbro!   Vi fick god mat och fina presenter men jag är ledsen att behöva säga det men ingen dag är lika magisk för mig som julafton!! Fast det är nog mest att det är just julafton som gör det magiskt...

I alla fall kom jag precis tillbaka till Rottne efter att ha tittat på en bedrövlig bandymatch, traditionsenligt stack jag till Åby för att titta på den ädla sporten men det var en sådan besvikelse att ni omöjligt kan förstå vilken besvikelse det var.... jag vill inte ens prata om det...

Istället säger vi ett för sent GOD JUL och God fortsättning och om vi inte ses förr, GOTT NYTT ÅR!!!!

Nejmen hejsan!! Är ni här igen? Vilken trevlig överraskning!!! Själv sitter jag här i Rottne och slöar lite!

Jag kommer nog köra lite i helgen nu! Grejen är att jag är här ute för att planera lite inför helgen. Felicia och några av mina små töser ska ännu längre ut på vissjan, de ska till Vetlanda för att spela bandy i en hel helg! Nu tänker ni säkert "Bandy! I början av Oktober?!" "Åh Ja!!!" säger jag!! I den lilla staten Vetlanda har de nämligen vett att bygga en inomhushall till oss handikappade bandyspelare...

Jo just det, det var ju det jag skulle berätta!!! Jag magnetröntgades förra onsdagen för att se vad som egentligen är fel på in rygg! Jag åkte in i den där trånga mörka tunneln där min näsa var bara några centimeter ifrån "taket" och skulle ligga stilla i 20-30 minuter medan den här gigantiska djävulsmaskinen försökte ta bilder på mitt innanmäte... Personalen var supertrevlig, jag fick lyssna på musik och allt.... men bara när maskinen inte var igång för de glömde skruva upp volymen. Istället låg jag och sov lite medan ljudet gjorde mig lite lagom döv på höger öra!

Igår ringde min läkare, snäll men något efterbliven och inte alls socialt kompatibel... kapabel kanske det heter...

i alla fall så ringde hon igår och sa att jag har Diskbråck, sånt som alla coola kidsen får ni vet!! Hon fortsatte därefter att spä på med en massa otydligt skräp som inte riktigt framgick genom hennes brytning och avslutade med följande fras:

"Nu är det så att du ska fortsätt med medicin, kanske hela liven! Du ska gå med sjukgymnast och om inte du får kortisonspruta och i värst fall operera, men det inte bra! bara om riktigt ingen annan funka!!!"

Ni kan omöjligt förstå min besvikelse när jag senare lagt på luren och insett att jag svarat med ett artigt "Jahopp" istället för att ilsket ifrågasätta varför hon vill att min lever ska skrumpna ihop och långsamt förgifta mig så att jag dör en mycket långsam och mycket plågsam död.... Typiskt svenskt har jag hört!

Nåja, jag får helt enkelt ta det med en klackspark och om jag har tur så kanske jag faktiskt kan klacksparka igen i sinom tid!!! Jag kommer även dra nytta av min situation och använda alla mina resurser och kunskaper till mitt projektarbete!!

YEAH!! Kommer bli fabouluse!!! 

Åh Glömde nästan!! GLAD KANELBULLENSDAG!!!!                                                   
         

Vad gör man kl 10.26 en lördagförmiddag i Alvesta!? Jag har faktiskt ingen aning! Nu kanske många av er tänker vad gör hon där så här dags och en lördag till råga på allt, jag skulle kunna ställa mig precis samma fråga men nu är set så att något snille trodde att Alvesta skulle bli en större metropolis än Växjö, tji fick den/det (hen)! Men nu är det så att jag är här för att hämta den bästaste fastern i heka världen, NINA!!! yay!! Jag ska dansa gangnam style, bara så att ni vet!!! Mitt fantastiska geni till huvud tänkte lite längre än vad min näsa räcker idag så jag tänkte att det är nog lite onödigt att åka 10 minutet innan tåget ska anlända idag, särskillt som jag inte hittar till Alvesta själv... Så jag satte mig i bilen i god tid och helt plötsligt inser jag att jag åkte genom Alvesta igår när jag var i göteborg... Så man följer skylltarna till Gbg, och sedan utan någonsomhelst förvarning finns det en skyllt där vid vägen!!! Så jag kom fram liiiiiiite tidigare än vad jag hade tänkt.... Så jag skriver att blogginlägg!!!! What else to do??
Jaja jag har fått tiden att gå lite och försett er med några minuters helt ointressant läsning, jag måste tacka för all tid ni slösar på min blogg dock, delar av ert liv ni aldrig kommer få tillbaka TACK :D

Efter en allt för kort bildlektiontänkte Mickis traska tillbaka till skolan för att hämta cykeln och sedan ta sig hemåt för att kasta sig i soffan och dticka en kopp jaffe eller nåt i den stilen. Tyvärr hade moder jord en helt annan planoch precis som i politiken så bestämmer de högre makterna lite mer än vi dödliga... Så lagom till att lilla Mickis kommer halvvägs hem öppnar sig himmlen och det börjar spöregna... Jag skojjar inte, mina annars gråa byxor var lika svarta som mina svarta strumpor, mitt hår var så blött att det droppade... Trodde aldrig att jag skulle kunna vrida ur håret efter att jag kommer in genom dörren! Lika lite som jag trodde att jag skulle bli så trött efter skolan varje dag. Jag menar allt vi gör är att sitta på en stol, skriva lite och kanske räkna om det behövs...
Nja jag vet inte riktigt... Det kanske bara är jag som blir så här trött... Kan det vara en biverkning på mdiconerna jag yar för att överhuvudtaget kunna gå upp på morgonen...
Lite ledsen blir man ju oxå över att jag inte har kunnat träna på nästan ett halvår nu... Det börjar ta ut sin rätt nu men jag har åtminstånde fått tid till MRI ocj min sjukgymnast säger att vi kanske kan dra igång lite coreträning sen! Nej inte coreträning... Coreträningarnas coreträning!!!! Järnspikar vad taggad jag är!!!!!

Nej det är inte som ni tror.... Jag sitter i datasalen och skriver på en läxa i engelska samtidigt som jag väntar på bättre väder och Emil! Nu är det så att jag tycker det är ganska tråkigt att bara skriva saker som jag ska skriva och inte saker som jag vill skriva så jag tog fram min lilla blogg!!! Jaha ja! Nu vet jag inte riktigt vad jag ska skriva mer men jag få väl hitta på något, JO jag kan ju säga det här!! Som ni såg för inte så länge sedan har jag skaffat lugg! Jag har haft lugg innan men inte sånhär lugg!! Sånhär lugg har jag velat ha i evigheter men inte skaffat för jaf vet att jag passar i min gamla lugg, men nu bestämde jag mig för att jag är sjukt snygg i alla fall så jag skaffade sånhär lugg... sånhär lugg är såndär rak, cleorpatra-lugg om ni fattar vad jag menar... om inte är det bar att skrolla ner lite och titta på photot (engelska tar över mitt liv......) jag tog på mig själv med Instagram, jag har gått vilse i ännu ett träsk nu föresten, Instagram är ännu en sån där beroendeframmkallande drog som jag lyckades hålla mig ifrån ganska länge men inte hur länge om helst... det var bara en tidsfråga och nu vet vi hur lång tid det tog! Helt ärligt orkar jag inte skriva mer.... jag blev trött... kramp... i... handen.... hejdå.....  

Yo allihopa! Jag satt hemma i soffan igår och skrev ett inlägg om hur fantastisk teknologin är på mobilen, det var superbra och jag skulle precis kolla om det var några stavfel (för av någon anledning rättar det inte till sig i mobilen) när jag fick ett sms och allt försvann.... Så jag är inte så sugen på att skriva om det igen och är inte heller lika säker på att jag har kvar de känslorna... istället kan jag kortfattat meddela att även jag nu har vandrat rakt in i instagram-träsket.... har hört att det är svårt att ta sig ut därifrån men jag kan ju inte vara säker innan jag har provat själv!!! Så nu kommer jag lägga upp en massa bilder lite överallt på intenet med lätt, redigerade bilder på allt möjligt!! 

For example:

Åh! Glömde nämna att jag har klippt lugg föresten!! Ser ni????! YAAYYY!!!

Okej så jag hade tänkt skriva lite om min helg, mina bekymmer och den urdåliga organisationen vi i Växjö förlitar oss på när vi är sjuka... Vi kan börja med lasarettet!

Som de flesta vet vid det här laget har jag problem med ryggen och i torsdag tröttnade jag helt enkelt och åkte in till akuten (blev faktiskt hänvisad dit...) för att sitta där i 9 timmar... Nåja jag satt bara i ca 5 timmar, resterande timmar fick jag ligga i en sjukhussäng och vänta på att få min efterlängtade hjälp! Till slut kom ortopeden (benspecialisten för dem som inte vet det) och undersökte mig... det gick inte bra... hon sa att hon fixade en MR-undersökning åt mig, Magnetröntgen för er som undrar som förövrigt inte är en riktig magnetröntgen har jag fått reda på idag.... hmmm, udda!! I alla fall fick jag starka mediciner som jag skulle hämta på apoteket morgonen efter och sedan åkte en nöjd Mickis hem... morgonen senare kom jag in till apoteket och visar mitt leg, övertygad om att det ska gå snabbt och smidigt så att jag kunde få mitt smärtstillande snabbt och smidigt men den fruktansvärt bitchiga gubben som stod på andra sidan disken sa att det inte fanns ngt till mig och att jag skulle traska ner till akuten för att reda ut det.... sagt och gjort gick en irriterad Mickis ner till de inkompetenta fånarna för att fixa det lite snabbt men blir fast där i ytterligare 2 timmar bara för att göra samma undersökning som kvällen innan och bara bekräfta att den ursprungliga läkarplanen faktiskt var ganska bra... Idioter....

Japp, vidare till nästa punkt som är mina bekymmer men för tillfället kan jag faktiskt inte komma på mycket mer än att jag knaprar mer tabletter än en världsvan knarkare i Holland!!! Så vi går direkt till helgen, idag har vi firat mor min! Tanten fyller 41 på onsdag så moster med familj kom ner från gamla goa Göteraborg för att fira henne! I familjen har vi helgala moster Nattan, brittiska Austen, minikusinen Grace som pratar med allt som rör sig och står still och sist och absolut minst, microkusinen Jamie som verkar ta på sig uppgiften att förse jorden med vatten genom att dregla.... Jag skojjar inte, Niagarafallet i en 7 månaders bebis.... nåja, vi hade även Mormor och Morfar, som av någon anledning jag inte förstår tycker det är kul att berätta sexhistorier för mig... ( Jag har bilder i huvudet jag INTE VILL HA) och så självklart tekniska, tysta morbror Pier och hans flickvän Li från Stockholm.... de plus min vanliga familj är inget man klarar av utan nerver av stål, och som tur ar har jag sett till att mina stålnerver klarar mer än de flesta!!! Tänk er en dag när ni ska ha främmat, ni städar huset och gör maten och när tiden börjar närma sig 2 (då när ni har bjudit folket) och man får panik för att Mormor och Morfar inte har kommit än.... Då kommer plötsligt alla på en gång och vi är 12 personer på 2 kvadratmeter som alla ska hälsa samtidigt och sen, helt plötsligt är alla klara och ingen vill prata mer Jag och Felicia tar Grace och Jamie och börjar lekamen blir snabbt trötta på det eviga tjattret så vi bara nickar och håller med samtidigt som vi försöker hänga med i Jamies fantastiska spottkörtlar som hela tiden producerar spott så att man halkar på hela golvet. Sen är det mat och alla slänger i sg och tar flera gånger och ingen pratar föres alla sitter tillbakalutade med uppknäppta byxor och stönar, då är det någon som säger: "Gud, vad gott det var Angelica!!" och alla håller med... sen sitter man och pustar lite till innan kaffet och efterrätten kommer ut! Då har alla mirakulöst nog lite, lite plats kvar i magen och men kan trycka i sig ett halvkilo glass var... sen åker alla hem... Men vi har supertrevligt allihopa, och framförallt äter vi (väldigt, VÄLDIGT) mycket god mat!!!!

Så nu lgger man här i sjukhussängen igen. Jag hade hoppats på att inte behöva komma tillbaka hit igen på ett tag men tio månader tyckte universum tydligen var rillräckligt länge för mig att inte var sjuk eller skadad! Så nu ligger jag här i ett eget rum på akutmotagningen i Växjö för att återigen ta upp den nu uttjatade kampen om mina rättigheter som barn till skattebetalare och kräva min rätt till en riktig undersökning av min förb****de rygg... Det är fantastiskt inte sant?! Att jag aldrig kan hålla mig frisk, eller åtminstånde till några lätta blödningar i alla fall.... Är blåmärken inte tillräkligt för att plåga mig eller?? jag förstår inte....
Jaja på den possitiva sidan var jag nu en hel kväll som Jag kan ligga i en säng och klaga hela tiden... Har man lagt 5 timmar i väntrummet innan man ens fick en hans att snacka med en sköterska från ortopedavdelningen krävs det en del för att men ska ge upp och med min nedärvda tjurskallighet krävs det ännu mer! Jag ska inte lämna det vär stället fören jag har en chans att bli mottagen på rätt sätt och får min röntgen!!!
If then blood shall be shred, heads shall roll and my insane laughter shallbe heard over the world!

P.S Ännu ett fantastiskt inlägg från mobilen ;)